Hej!
Ja nu har vi "antligen" kommit tillbaka till var kara mysiga stad Arequipa. Vi hade sa alla sett framemot att komma till lite storra stad efter att ha varit nagra dagar i Chivay pa slutet. Chivay ar ju storre an de andra byarna i Colca, men de ar ocksa desto trakigare. liksom en blandning av stad och landet. hellre bor jag med en mysig famlj i Corporaque och lyssnar pa Renato som berattar som berattar om livet, istallet for at ligga pa ett trakigt hostal ocg frysa i Chivay.
Vi hade helgen ledigt och det var skont. jag och carloine hade ju utflykt med familjen pa lordag morgon och tittate pa gamla inkatomber. pa sondagen lag vi i Chivay och solade pa taket och chillade. Pa mandagen akte vi till en tredje stad Tuti, dar vi bodde hos stadens forra borgmastare, och fick titta och kopa fabrikstillverkad farsk ost och joghurt. Pa tisdagen akte vi med en stor bil till Callali dar German kommer ifran och sedan till Sibayo. darifran skulle vi 5 som ville sova pa estancian utga och de andra 4 bodde hos familjer i "staden". Det avr en brant backe att ga upp. det ar ju pa en hog hojd och det ar darfor det kallas estancia. det avr en mysig familj, men jag var trott och orkade inte ge mer. nar jag visste hos de andra familjerna att man skulle avra dar ett tag kandes det mer aktuellt och roligt att va lite mer social, men det har var verkligen sluttampen for oss alla. vi visste att colcatiden skulle ta slut och vi langtade till arequipa. Eftersom det ar sa kallt pa natterna och sarskilt pa estancian hade vi levt i ungefar samma klader i 2-3 dugn. understall, alpackatroja, fleecetroja och jacka. och tjocko sockor ocj mossa och vantar och haldsduk nar man ska sova. Pa estancian hade de ingen el och vatten sa det blev kolmorkt efter middagen. vi hade ett litet hus dar vi skulle sova ochs angarna var sten och lera. alltsa en hard upphojd sang. Jag och ellen fick skeda hela natten for att halla oss varma. Ellen viskar dock mitt inatten i morkret att det regnar in och att vi nog borde vanda pa oss. jag kanner stenknolen i ryggen och mumlar att "ja det droppar pa min sovsack, vad ar klockan? undra hur manga timmar vi har kvar?!" Det var en hard och blot natt och jag sov inte manga timmar. det var dock mysigt med frukost i det lilla koket med spisen och mysig roklukt och en god frukost.
det var en mysig och annorlunda, nyttig upplevelse. ag ar bara tacksam att jag inte lever pa det sattet. dessa manniskor kan ju inte som jag aka darifran. de maste arbeta dagligen for att overleva med sina djur och chakras/jordbruk.
Jag och ellen ringde familjen i Arequipoa for att saga till att vi skulle komma hem. det kandes skont att komma "hem". vi ska vara har nu och landa lite efter alla udnerbara vackra upplevelser. som sagt NATUREN ar oslagbar! nar vi nu kommit tillbaka till stan fattar jag vilken upplevelse Colca ar. jag blev van av att ha de emst otroliga hoga bergen omkring mig och blev inte forvanad om nagra asnor, alpackor och Lamor kommer gaende forbi pa vagen. eller alla dessa kvinnor i deras vackra traditionella drakter. Sa klar sig int kvinnorna har i arequipa.
Pa lordag kvall aker vi till MACUPICHU!!! eller iaf till Cuzco sen blir det berget! sen Puno och sen hem pa fredagen.
Nu borjar det kannas kort kvar. det ar bara 2 "faser" kvar och har en kansla av att den sista tiden kommer ga rysligt fort!
Pusss och kram alla dar hemma
tanker pa er och hoppas alla mar bra, for det gor jag:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar