onsdag 23 februari 2011






detta lag langt bort och vi besokte en organisation av barn som arbetar. det var en otroligt jobbig men tankevackande upplevelse. barnen satt och gjorde gratulationskort och mattor. det blev for jobbigt sa att jag var tvungen att ga ut.

Igar akte vi till en barnarbetarorganisation som lag i utkanten. det var en organisation av och med barn som holl pa med hantverk. jag var inte alls forberedd for hela situationen och det osregnade nar vi kom dit, och gick in i tt litet kalt rum, med en glodlampa i taket och det forsta jags er ar den lilla flickan som sitter med en ask med tygbitar och klistrar pa kort, som de sedan saljer som gratulationskort. vi fick satta oss och jag kunde inte sluta titta pa henne dar hon satt med limpistolen och gjorde kort efter kort,.da kandes det lite jobbigt, barnen var som vanligt glada av att se oss och visade stolt upp vad de holl pa med. en matta som ni ser pa bilden med "mama" och det ar for ovrigt Germans syster som sitter dar i brun rock. och en vav som var uppspand pa en ram som de holl pa att gora. da kom tar efter tar fran mina ogon och jag sa till de som satt bredvi att det blev plotsligt valdigt jobbigt, satt nagra minuter till och sedan var jag tvungen att ga ut. Jag bolade/grat som en gris. German kom ut och nar han sag att jag var ledsen sa kramade ahn mig och gav mig snytpapper. jag forklarade att jag inte var forberedd pa det hela och att det blev sa konkret och verkligt anr barnen satt dar och arbetade. Aven German blev rord, och sa att "ja detta ar ju deras verklighet" och jag forklara att det var en sadan helt annan verklighet fran varan i sverige. jag hamtade mig nogorlunda och stallde mig lite i dorren och fortsatte lyssna samtidigt som jag torkade tar efter tar. jag tog upp mitt anteckningsblock och borjade skriva for att tanka pa nagot annat. den lilla flickan som satt pa bordet bredvid dorren ville titta pa vad jag skrev. hon sag att jag var ledsen. nar vi skulle saga hejda skulle pussade man alla pa kinden, det ar sa man sager hej och hejda har. nar jag skulle saga hejda till den lilla flickan kramade hon istallet hart om mig med bada armarna och holl om mig. Om det inte var jobbigt innan sa blev det varre nu kan jag saga. innan ahde jag fragat henne om hon gick i skolan och om hon hade syskon. det ahde hon, men hon bodde varken med mamam eller pappa utan med syskonen. I byn dar hade de varken avlopp elelr vatten och knappt el, ni ser hur dets er ut runt omkring. jag gick sedan ut opch storbolade i ellens famn och den lilla flickan kommer saklart ut och sager" senorita, senorita porque lloras!? (varfor grater du). och vafan ska jag saga?! forsokte klamma fram nagot om att allt var bra och att det itne var nagon fara. typ att jag var sa glad att se alla barnen typ..

ja det var jobbigt, men snackade med ellen nar vi kom hem.d et blir lite konstigt nar man forst ar pa AA och sen helt plotsligt slangs rakt in i en annan verklighet. man hinner inte ta in allt och reflektera, det tar pa krafterna och man far verkligen sina varderingar omprovade. allt ar inte sa svart eller vitt som det kan verka vara i sverige.
ikvall ska vi som sagt vara med pa ett AA-mote och det kommer bli kosntigt och intressant. 9 svenskar som sitter med i ett gang med alkoholister.

nu maste jag snart ga! puss och kram alla glada!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar